Hysteri

När man läser dagens skvallerpress så kan det vara bra att veta lite vad som döljer sig bakom alla de sensationsmättade orden.

Babylycka: Ett av få positiva kvällstidningsord och en av dom äldsta klassikerna i genren. Förekommer framförallt i samband med hemma hos-reportage och i artiklar om kungafamiljer.

Nakenchock: Modern klassiker som kan syfta på det mesta som inte är heltäckande dräkter.

Sexkupp: Ofta när någon skämtar lite om sex i TV. När Jonas Gardell under Idrottsgalan 2005 på evokt manér nämnde Stefan Holm och begreppet ”ribba” blev det en sexkupp (det hela kallades också sexattack).

Snackattack: Drabbade svenska landslaget i fotboll när Bulgariens förbundskapten våren 2005 sa bland annat att Sverige skulle besegras.

Trippelkupp: Carolas bejublade framträdande på Allsång på Skansen sommaren 2002, då året ”kupp” fick sitt genombrott. Carolas kupp bestod i att hon först släppte ut en vit duva från scenen, därefter visade hon upp en broderad nallebjörn på bakfickan samtidigt som hon sjöng ”Teddybjörnen Frediksson” till Lasse Berghagen. Trippelkuppen blev sedan komplett när hon i ett potpurri sjöng ”Hej Lasse” i stället för ”Hej Mickey”. Efter denna omskakande kupp blev Sverige aldrig sej likt igen.

Sorgechock: Drabbar alla vars bekanta går ur tiden. Kvällstidningarnas ständiga överdrifter gör att man inte behöver vara mer än lite småsorgsen för att nå detta stadium.

Hatattack: Minsta lilla kritik. Om publiken buar under en match, om nån kommer fram till en artist och säger att förra skivan var bättre och så vidare.

Knarkattack: Om nån misstänks ha tagit droger. Dockan Televiken råkade ut för detta när man i radio skämtade om att han var knarkare. Det hela ledde till att Anita (Televikens ”mamma”) krävde en ursäkt.

Spritfest: Kvällstidningsklassiker som ständigt är aktuell. Fester är fester så länge de inte kantas av skandaler. Om de däremot gör det (nån kör därifrån lite berusad), så blir det automatiskt en spritfest.

Porrchock: Det mesta som inte är kyskt/påklätt. Våren 2004 ställde Janet Jackson till med två porrchocker: först exponerade hon ena bröstet under ett framträdande, därefter visade det sig att låttexterna på hennes nya album inte var helt rumsrena.

Psykterror: Drabbar dom flesta som inte hyllas, särskilt artister och idrottare. Zlatan drabbades av en ordentlig psykterror i EM 2004 när publiken buade lite åt honom under den avgörande straffläggningen mot Holland.

Källa: Herrarnas glada dassbok

Tack till Spock för tipset och hjälpen!

Några kommentarer från våra läsare sukki och Pecken visar att Expressen verkar vara kvar i kiss- och bajsstadiet i ännu högre grad än konkurrenterna. Jag tänkte inte kommentera länkarnas innehåll den här gången, ni vet redan vad jag tycker om ämnet och ärligt talat har jag fått nog av det för en stund.

Nu berättar Fuglesang om toalettbesöken

Bild som visar hur viktig den här artikeln var enligt Expressen

Idag fortsätter Aftonbladet trenden med att fokusera på kiss och bajs i sin övertygelse att sånt lockar till sig läsare.

Christer Fuglesang togs emot som en rockstjärna
”Tarmarna kom inte ner i tynglösheten”

Suck och åter suck. Denna fokusering på toalettbesök och allt därtill! Hur kommer det sig att man lyfter fram det här i ingressen som artikelns höjdpunkt?

- Tarmarna kommer inte riktigt ner i tynglösheten, svarade Christer Fuglesang på en fråga från ett skolbarn om hur det var att gå på toaletten i rymden.

Jag förstår att Aftonbladets utsända drog en suck av lättnad när barnet ställde den frågan – annars hade de ju själva behövt fråga. Man kan ju inte låta ett toalettbesök i rymden gå förbi obemärkt! TACK Aftonbladet – vi behöver aldrig riskera att missa en kiss- eller bajsdetalj när ni är i farten.

… och Expressen fyller på med detaljerna.

Hon misstänks smuggla hemliga läskrecept
Hemliga dokument som säljs till fienden.
Kontanter som betalas ut med en kakburk som gömställe.
Cola-kriget har blivit rena spionthrillern.

Vid det här laget så har de flesta besökare här insett att jag sällan har något positivt att säga om de artiklar som visas upp här. Det gäller dagens magplask från Expressen också. Nu är jag den förste att hålla med om att industrispionage är något mycket allvarligt som kan orsaka långvariga ekonomiska skador. Så visst finns det ett nyhetsvärde här. Men vad gör Expressen med det? Artikeln fortsätter:

Coca-cola och Pepsi är bittra fiender. Nu har konkurrensen urartat till rena kalla kriget.

Jasså, konkurrensen har gått så långt att de spionerar på varandra för att komma över de hemliga recepten (som även ingressen antyder)? Gunnar Johansson gör sitt bästa för att förmedla det intrycket. Likt en uttråkad dokusåperegissör vill han göra en intrig av det hela och skapa en bild av två bittra rivaler som gör allt för att komma över varandras ”hemliga recept”. Hur dumt kan det bli? Varför skulle Pepsi vara intresserade av att sälja en cola som smakar precis som Coca-Cola? Deras konkurrens består mer i att utöka sina respektive marknadsandelar – just genom att sälja produkter som skiljer sig åt.

Och från den här punkten byter artikeln konstigt nog karaktär från att bygga på ”spionthrillern” till att dementera den egna rubriken och ingressen:

Det handlar dock inte om det hemligaste hemliga, Coca-Colas recept på vad drycken egentligen innehåller. [Alltså faller rubrikens "hemliga läskrecept" - det är ingen som påstår att det är recept som har stulits, det han Expressen själva hittat på.]

Joya Williams, 41, … och ytterligare två medbrottslingar tog kontakt med Pepsi med planer att försöka sälja dokumenten för tio miljoner kronor. Men Pepsi slog larm till FBI. [De larmade dessutom Coca-Cola, även om det inte nämns i artikeln. Så Pepsi har inte varit intresserade av att spionera på Coca-Cola, de polisanmälde spionerna istället.]

Vad ska man säga om den redaktion som välkommnar att man skriver en artikel genom att hitta på en snaskig rubrik och ingress, och sedan ägnar resten av artikeln åt att dementera sina egna påhitt?

Vill ni läsa en riktig nyhetsartikel (som inte innehåller några egna påhitt) om rättegången så kan ni läsa t.ex. CNNs version här.

Expressen fortsätter idag sin långa tradition av att försöka fånga läsarnas intresse med icke-nyheter och snaskiga rubriker.

Visar hon rumpan?
Starka tittarreaktioner Yvonne Ryding: Jag kan ha sett naken ut.

”Starka tittarreaktioner”! Blev TV4 nerringda av chockade tittare? Nja.

Efter reprisvisningen i ”Förkväll” i TV4 hörde flera tittare av sig till Expressen.
- Vi är flera på jobbet som såg ”den nakna sanningen” och har haft en del roliga diskussioner efter det, säger en.

Oj oj oj. Vilka starka reaktioner. En sån skandal! Verkligen värt en plats på Expressens förstasida, gärna med lite grafik som exponerar snusket: (Givetvis i rent allmänbildade syfte. Hur ska läsarna kunna chockas om de inte vet vad de ska bli chockade av?)

(Bild från expressen.se)

Jag vet egentligen inte vilket som är konstigast: att några som ”sett rumpan” tycker det är värt att ringa in till Expressen, eller att Expressen tycker att det är värt en egen artikel…? Oavsett vilket så är det ganska talande att de berörda tittarna valde just Expressen – de vet vilken tidning som gärna publicerar smörja!

Jag måste också nämna artikeln om Lars Brandeby. Han ska tydligen dansa i en SEXDRÄKT! Vad är en ”sexdräkt”? Tja… om man använder en dykardräkt till att dyka i, och en dansdräkt till att dansa i så borde väl användningsområdet för en ”sexdräkt” vara uppenbart. Kvällspressen har dock använt det här uttrycket lite hur som helst, så man vet aldrig. Bäst att citera Lars Brandeby:

Men vad är det för dräkt egentligen?
- Det är som en slags sparkdräkt i svart. En sån där de hade på 70-talet när de dansade latinskt. Under den har jag en skjorta i blått glittrigt paljettyg.

Jag måste påpeka att Maria Broman (som står bakom bägge dessa scoop) faktiskt inte använder ordet ”sexdräkt” i sin artikel, så jag vill inte antyda att det är hennes språkkunskaper som brister. Men till rubriksättaren vill jag påpeka att ordet han / hon söker är ”dansdräkt” eller rentav ”scenkläder”, såvida herr Brandeby inte gör något mer än bara dansar i sitt plagg när programmet sänds. Visar det sig att jag får fel så lovar jag att inte klaga på den efterföljande artikel som säkert någon på Expressen mer än gärna skriver.

Både Aftonbladet och Expressen hetsar idag upp sig över en bild på Lundin Petroleums hemsida. Bilden som föreställer företagets styrelse har uppdaterats genom att man har retuscherat bort Carl Bildt från bilden, eftersom han inte längre sitter i styrelsen. Aftonbladet är ovanligt återhållsamma och nöjer sig med att komma på en halvfyndig rubrik till den här pseudonyheten:

Sim Salabildt

När Carl Bildt lämnade Lundin Petroleums styrelse behövdes en ny gruppbild till bolagets hemsida.
Men tog man en ny bild?
Nej – man nöjde sig med att byta ut hans huvud.

Egentligen hade det räckt med den ingressen, den påföljande artikeln tillför knappast tillräckligt mycket för att försvara den förstaplats som artikeln i skrivande stund har på aftonbladet.se.

Expressens redaktion har däremot alldeles för lite att göra. I sin artikel ”Här försvann Bildt” så visar man prov på en synnerligen skakig världsbild när man jämför den här retuscheringen med sovjettidens historieförfalskning. Några klipp från artikeln:

Stalin kapade bort sina kritiker.
Nu kapar Lundin Petroleum bort Carl Bildt.
- Detta visar hur väl Lundin Petroleum tillägnat sig traditioner hos sin handelspartner Gazprom, säger författaren Staffan Skott till Expressen.

… charmoffensiven tycks inte ha hjälpt. Fram tills Carl Bildt blev utrikesminister satt han i Lundin Petroleums styrelse. Men på bolagets hemsida har man nu på gammelsovjetiskt manér kapat bort Carl Bildts huvud.

Och för att ytterligare understryka att Lundin Petroleum beter sig precis som Stalin och andra egenmäktiga individer, så bifogar man dessutom en ”artikel” om retuschering genom historien.

Jag tycker att det här är ett nytt lågvattenmärke hos Expressen. Såna här virriga jämförelser ökar varken nyhetsvärdet på en redan dödfödd nyhet eller förtroendet för Expressens redaktion. Som ett litet tips till Expressen så tänkte jag presentera en liten lista över skillnader mellan Stalins retuscheringar och Lundin Petroleums:

• Stalin förfalskade bilder som var avsedda att användas som historiska dokument. Lundin Petroleum sparade tid och pengar på att slippa hyra in en fotograf igen.
• Stalin ändrade inte bara i fotografier utan gjorde sig även av med originalen genom deportationer och avrättningar. Något sådant har vad jag vet inte skett med herr Bildt.
• Stalin gjorde sig av med de som blivit en belastning för honom. Bildt slutade självmant för att inte råka bli en sådan.
• Stalin förnekade att de personer som ”försvunnit” ens hade funnits i hans närhet. Lundin Petroleum har aldrig förnekat att Carl Bildt suttit i deras styrelse.

… och så vidare. Det är inte speciellt svårt för en normalbegåvad människa att se att det finns långt fler skillnader än likheter mellan Stalin och Lundin Petroleum. Vad det antyder om Expressens redaktion lämnar jag som en mental övning till läsaren. Sedan rekommenderar jag t.ex. Wikipedias artikel om hur Stalin ”rensade upp” i de egna leden under 1930-talet. Den tror jag att vissa personer på Expressen skulle ha nytta av att läsa.

Uppdatering: Nu har Lundin Petroleum bytt bild på hemsidan. Expressen biter direkt på scoopet och försöker få det till att den nya bilden också är retuscherad.

På en bild på styrelsen som togs vid samma fototillfälle syns en misstänkt stor glipa mellan styrelsemedlemmarna William A Rand och Kai Hietarinta.

Varför slösar man tid på den här ”nyheten” fortfarande? Den är död, begrav den någon gång.

Här kommer ännu ett exempel på intelligent rubriksättning, den här gången av Eric Tagesson som jobbar för Aftonbladet:

Filmade i smyg – får 450 miljoner

Redan innan man läser den urusla artikeln, som handlar om ingenting, så fattar man att rubriken är helt snedvriden. Tage hade förmodligen inget att skriva om idag så han fick väl göra det ”bästa” av det han hade. Och nej, Ehsann Dariani fick inte 450 miljoner på grund av sin sjuka hobby som han praktiserade i sin ungdom. Han fick pengarna när han sålde sin site Studi VZ som inte har någonting med smygfilmning att göra.

Sättet som rubriken i den här artikeln används på skulle kunna appliceras på många andra personer och händelser. Till exempel en person gick mot röd gubbe 1980 och fick sparken 2007. Då hade Tage vispat ihop följande rubrik:

Gick mot röd gubbe – fick sparken!

Nu har du mycket att skriva om Tage!

Häromdagen dök det upp tre stycken nya användare på bloggen, Kent Agent, Anders And och Bäver-Lambi, som skrev negativa kommentarer till några av våra inlägg. Användarna antydde bland annat att vi har dåliga jobb, att vi är ”självpåtagna världsförbättrare”, ensamma, bittra, etc. Ja, ni vet själva hur det kan låta när någon är arg, man angriper det mesta man kan komma på.

Vi tyckte att det såg lite väl lurt ut när de nya användarna i sina kommentarer peppade varandra. Kommentarerna var dessutom skrivna runt samma dag och tid. Sagt och gjort, vi kollade upp de tre användarnas ip adress som visade sig vara 212.214.214.254. En enkel koll med Ripe.net visar att IP adressen tillhör Norrköpings Tidningar AB. På detta bolags hemsida hittar vi följande:

”Vidare består NT-koncernen av distributionsbolag, radiostationer, utvecklingsbolag för nya medier samt resebyrå. Tillsammans med Östgöta Correspondenten drivs rotations- och arktryckerier samt gratistidningen Extra Östergötland.”

Extra Östergötland, samma tidning som vi har skrivit om vid ett flertal tillfällen. Ja, vad säger man. Är inläggen skrivna av en bitter tidningsanställd som blir upprörd när man påpekar att tidningen han jobbar för är en äkta skittidning som lever på sina chock-, döds- och penisartiklar? Chansen att det inte är så är iallafall minimal.

Kent Agent, eller vad du nu brukar kalla dig, det var ett halvbra försök, men speciellt ledsna blev vi inte på grund av dina personangrepp. Däremot fick vi oss ett gott skratt samt en bekräftelse över att vi når ut, inte bara till vanliga läsare, utan även till tidningarna. Du är välkommen att kommentera det här inlägget.

Dagligen överröses vi av mestadels överdramatiserade artiklar om kändisar och deras liv, skandaler, etc. Leverfläckar blir till dödlig cancer, en fikaträff med en kusin blir till ett hett kärleksmöte, ett glömt säkerhetsbälte får rubriken ”Dödsleken!” med tillhörande flash animationer som visar hur en krock går till. Men mitt i all dynga som publiceras så visar en på Aftonbladet, Peter Kadhammar, lite självinsikt:

”Kanske är det fler som behöver hjälp. Till exempel vi som behandlar Linda Rosings liv som en angelägenhet i paritet med 600 000 döda irakier.”

ja, det är nog inte omöjligt att skvallertidningarna behöver lite hjälp på traven för att vakna upp. Men visst är det sjukt? En person som blir känd för samlag i en dokusåpa, som handlar om ingenting, får mer tidningsutrymme än allt annat elände som drabbar oskyldiga människor.

Är det på fel oss läsare eftersom vi klickar på länken som leder till ”den där nya artikeln” om ”den där” kändisen? Vi får inte glömma att varje gång vi läser en artikel så bidrar det till bättre besöksstatistik vilket i sin tur peppar skvallertidningarna att pumpa ut mer skit. Det är trots allt vi läsare som i slutändan bestämmer vad som publiceras. Eller är det fel på tidningarna som förföljer kändisar för att ha något att skriva om? Skulle vi ens sakna all skvallerjournalistik om den försvann? Jag skulle då inte det …

Pusher and user?

Idag publicerar Aftonbladet ännu en artikel om Kikki Danielsson. Genom tiderna har vi fått följa hennes dramatiska liv då hon hetsäter falukorv, bryter ihop i tv, gråter på scen och hur hennes vikt åker upp och ner som en jojo. Allt lika ointressant som det är viktigt. Så vad kan det möjligen finnas mer att skriva om?

”När klockan ringer in det nya året sitter Kikki Danielsson ensam.”

Stackars Kikki, hon får sitta ensam hemma bland sina pizzakartonger och gråta. För visst är det bara hon i hela världen som har problemet med ensamhet? Hade artikeln slutat här så hade man med stor vilja och en gnutta fantasi kunna se ett eventuellt nyhetsvärde för Kikki Danielssons få kvarvarande fans och beundrare. Men hela artikeln gör en total, raklång magplask i en blöt gödselhög när Kikki berättar att hon själv har valt att sitta hemma ensam:

”Jag blir bjuden på fester men jag går aldrig någonstans. Jag tycker inte om nyårsafton. Jag använder dagen till att göra bokslut över året som gått.”

Nu handlar det inte ens om en avdankad stjärnas ofrivilliga ensamhet under en av de större helgdagarna. Nu handlar det om … uhm, ingenting, helt enkelt.

Kan ni höra det dova plasket och känna lukten av gödsel som yr omkring? Kan ni framför er se den uttråkade journalisten på aftonbladet som sitter och skriver ihop den här dyngan för att sedan försöka komma på någon dramatisk rubrik för att locka läsare till att kasta bort ett par minuter av sitt liv? Inte svårt.

Varför?